A leap of faith.

Hallå igen!
 
Det går lite si och så med uppdateringen här märker jag. 
Har varit ganska uptagen med livet sedan förra inlägget. Har suttit i en månad och fullbordat en slutexamen, tagit studenten med betyg jag är stolt över, fått mitt första jobb (innan äldrevården) och således fått lön för första gången i livet, har flyttat hemifrån, börjat på universitet i Umeå, fyllt arton.... en hel del, alltså.
 
Och hur var det då? Att klippa alla band till mitt bekanta och bekväma liv?
 
Det har varit förvånansvärt okej.
Har bara behövt gråta en gång, och det var andra kvällen.
I början kontaktade man ju föräldrar och syskon varje dag. Nu blir det väl en gång i veckan; kanske lite mer... Man har för mycket att göra för att bekymra sig. Det är studierna (tempot är väl liiiite högre än jag hade förväntat mig....), det är kåren och sektionen med dessas styrelsemöten och ideella jobb på kårhuset, det är jobb (sjunger med tvillingsystern för olika tillfällen; amatörkonstnärsutställning, boende för förståndshandikappade, äldreboende...), det är kompisar (ja tänka sig, jag tycks ha sådana nu, har fortfarande svårt att fatta det.) och umgänge, utgångar, det är det egna boendet...
 
Ja, för det är lite korkat att flytta tvåhundra mil hemifrån utan att vara säker på att man har någonstans att bo. Fast vem hade väl trott att ett års bostadskö inte skulle räcka i lilla norrland? haha... Nåja, vi lyckades spåra upp en kusin till pappas gymnasiekompis som bor här; och hos henne fick vi bo i tre månader. Lite långsökt kanske, men det fungerade riktigt bra sådär i början. 
Men Nu bor man i alla fall i studentrum i en korridor. Sjutton kvadrat och lite halvsunkigt så man kan ju inte referera till detta som en drömbostad; men man vänjer sig förvånansvärt fort. 
 
Det som däremot är lite tråkigt är att alla familjetraditioner har fallit bort; eftersom man inte fixar sådant när man bor ensam. Alla dagar blir vardagar. Ingen fixar ihop en nobelmiddag, ingen fixar lucia, ingen bakar pepparkakor eller lussekatter om inte jag gör det... 
Och så är det hela ekonomifrågan. Man märker ju inte vad exempelvis mat kostar förrän man flyttar hemifrån. Periodvis blir det mest pulversoppa, nudlar, te och knäckebröd. Oftast inte för att man inte har råd, dock; utan för att man vill använda pengarna till annat.
 
Nu avslutar jag i alla fall inlägget innan vi har en åttamilstext här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0